Packad

Jag gillar verkligen inte att packa.

Inte alls.

Det är jobbigt, tråkigt, stressande och alltid glömmer man något.

Blä.

Men nu, efter en stressande jobbdag fylld av licenstrixande och väskkriser (ja att inse tre timmar innan avgång från hemmet att man har sin resväska borta i rågsved räknas som kris. Tack mor som räddade mig med substitut) ser det ut som jag fått ihop det.

Hejja mig.

Så vad har jag att se fram emot nu undrar ni...?
Jo, då det är helt j*vla omöjligt att ta sig till Carlisle på ett vettigt sätt är det nu bara att sätta fart med att ta sig till centralen, ta bussen till skavsta, flyga till glasgow och vänta snällt på Lewis som kommer och hämtar oss och kör de sista tre timmarna..

Att lämna hemmet vid sexknycket och vara framme vid tre på natten är väl jättehärligt.

Verkligen.

Stor puss och kram till Ryanair.

Dock ska jag sluta gnälla.

Imorgon är det jag som studsar omkring till britpop tillsammans med underbara människor som Cissi, Steve och Mal - sugandes på en drink som kostat mig ungefär tretton kronor.

Så faktiskt, au contraire vad det fina citatet säger, ibland är det faktiskt not the journey, but the destination that counts.