Don't you see, I'm the narrator, and this is just the prologue?

Oookej. Vart har dagen först oss? Jag lyckades släpa mig hem (rättelse, jag lyckades få Christian att skjutsa hem mig då jag var för trött för att gå men ändå - tog mig upp för trapporna utan att somna på vägen iaf) Hursomhelst, vad vi ska komma fram till är att jag trots mitt just nu lätt narkoleptiska tillstånd har fixat med räkningar, badat bubbelbad, servat Anna med muffins (hon gav dem 10 poäng för utseénde. Tjihu! Och vi vet alla, det är utsidan som räknas) och just nu är i full färd med att skapa ett toppen blogginlägg till er.

You see, som en liten försoningsgåva (även fast ni helt klart inte är värda det - era kommentarsnåla stycken!) för all bloggbrist ni har fått stå ut med, ska jag snärta ihop ett litet inlägg med det bästa ur de veckor som gått sedan sist - med illustrerande bilder lite här och var. (jo jag erkänner, min plötsliga välvilja kan ha lite att göra med det faktum att jag faktiskt hittade några kort i min mobil och att Mal varit med på ett hörn utrustad med kamera...men bara lite.)

Så sätt er bekvämt nu, kura ihop er riktigt ordentligt. Så drar vi igång...
(Oh. Vad. Larvigt. Skrivet. Shit. Men jag var tvungen, det kändes rätt just då.)


PS. Rubriken är en tribute till en av världens grymsta låtar.