Jag är så trött att det är helt jävla löjligt.
Och usch vad det syns, alla bara tittar på mig och lägger huvudet på sned och undrar hur det är meeeeeeeeeeed mig.
Hade jag haft mer självdistans hade jag tagit ett foto på mina ringar under ögonen. Jag ser ut dom en dödskalle.
Som en sån fantomenring.
Det som stör mig är att jag inte ens förtjänar denna plåga av torrslagen vakenhet då jag faktiskt var en fin och respektabel tjejj igår och bara avnjöt två eftermiddagscocktails med Ida och moget avböjde utgångsförslag. Men hur belönas jag för det?
Jo, bakslaget från påskens spritorgie kickar igång och jag drabbas av akut sömnlöshet, det blir inte bättre av att Dasha slår en pling vid 01.12 och vill snacka skit om gamla vänner och nya fiender. För jag menar, jag är juh inte mer än människa (okej fruntimmer. Män vet faktiskt bättre ibland) och dras in i ett timmeslångt samtal som avrundas då fröken börjar prata läskiga stalkers och min mörkerrädsla gör sig påmind.
Efter det är det kört då jag går in i den berömda ”shit om jag somnar nu så får jag sova fyra timmar kom igen….okej..nu är det tre och en halv timme men det kan funka… okej..nu kör vi…” – fasen. Och då är det faktiskt kört. Det vet vi allihopa. Man kan bara kapitulera, inse att dagen efter kommer suga analkula och hoppas att man på något sätt tar sig igenom det.
Och det är där jag befinner mig nu – med två timmars sömn i bagaget, fullproppad inkorg och en resväska som vid den här tiden imorgon ska iväg till Skavsta men fortfarande ekar tom.
Men det är väl bara att göra som de säger och kavla upp ärmarna och sätta fart.
…eller slösa bort tiden på att blogga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar