Ännu en premiär

Yes, då var det dags för denna bloggs andra premiärhändelse på samma helg. Det går bra nu. Hursomhelst, nu undrar ni säkert vad för festligt premiärevent vi pratar om?
Har Ida -bloggens andra ägare - äntligen släpat sin lilla rumpa till datorn och sitter här redo att börja bidra med sina egna små stoft av vitsighet kanske? Svar nej (subtil hint varning åt Idas håll). Utan det är inte sexigare än så att det är premiär för mitt första inlägg skrivet vid ett tangentbord (vilket iof är ganska toppen för nu kan ni börja avnjuta den fantastiskhet som är min personlighet och inte bara hålla tillgodo med korta meningar som enbart fungerar som bildackompanjang).

Då vi givetvis inte ska få för mkt av det goda på en gång (låt oss inte glömma att vi är svenskar och tycker att lagom är alldeles förträffligt) så blir det inte mkt vettigt sagt ikväll. Jag sitter här i mitt superfula pyamaskit och tankar över Gossip Girl på USB minne , ska sticka in det i min CD/DVD/USB spelare (LÄS:världens bästa uppfinning) som är kopplad till min 42 tums TV när jag är klar. Ultimat söndagsavslut. På tal om gossip girl och helgen som gick gjorde jag mitt bästa för att anamma en gossip girl influerad outfit igår... se så piffligt

(disclammer: detta är inte och kommer aldrig bli en modeblogg,
för det är faktiskt så jävla nördigt att jag kräks, de enda outfit bilderna jag och Ida någonsin kommer besvära er med är enbart till för att illustrera hur slampigt, festligt och moderiktigt fel vi klär oss. Vi är anti-fashionistas och lovar att hoppa på Elin Klings laptop om vi någonsin får möjlighet.
Hmm jag kände att det här var ett ämne jag faktiskt ska ägna ett helt blogginlägg åt ngn regnig onsdag. För helt ärligt, att varenda sextonåring piper in på hm, köper sig ett par högmidjade jeans och sedan kallar sig fashionista är inte okej. )

Hursomhelst, då jag i sann Jezz-anda pushade upp brösten och drog ner urrigningen innan jag lämnade huset så ökade slampfaktorn ordentligt på denna outfit. Precis som det ska vara. Kom igen nu, erkänn, du vet att du vill. Hursomhelst, efter två tre glas flaskor vin konstaterade jag och Ida det paradoxala i att vi klär oss som flexibla partykex när vi själva verket är extremt oslampiga. Lite falsk marknadförning. (jag tog precis en paus och såg över vad jag skrivit. gosh, ibland undrar man. Dilemmat i detta är hurvida denna insikt om min egen idioti validerar detta inlägg? Äh, skitsamma, det är söndag och jag är bakis så jag får skriva vad jag vill.)

Vad jag skulle komma fram till är att denna diskussion resulterade i uppkomsten av 2008´s hittills bästa T-Shirt. May I present, designade av den fabulösa fröken Jezz herself och i hennes brevlåda om 24-48 timmar: T-shirten med helt ärlig marknadsförning.

Jag vet. Oerhört classy. Hur sofistikerad får man bli egentligen?

Nu ska jag glo gossip girl och önska att jag hade Serenas hår, ett kex som såg ut som Nate fast med Dans personlighet och Blaires mammas alla pengar. Det är viktigt med mål.