Tom tom go ngn?

- "Och när vårt hus liksom tar slut och det blir som...som en väg emellan det och nästa hus...alltså typ en gata, tvärgata heter det nog. Hursomhelst,då ska du tänka att du liksom hoppar upp ett hack till vänster och fortsätter som innan..och eller nej, om du kommer från pendeln så blir det tvärtom fast hmm.."

Jag - i full färd med att försöka förklara för Anna vart videobutiken ligger då vi planerar filmkväll. Hmm. Vi ska se Singing Bee istället.

Det här är Ida o Matilda som illustrerar att trots att vi sitter på Hilton Eken o dricker gratis hela kvällen så är vi fortfarande iskallt svala o supercoola. Vad gör ni ikväll?

Förövrigt...

Såhär söta var jag och Alex (den näst yngsta systern, som är mammas dotter med nya mannen, hon leker ofta med min pappas barn, mkt trevligt. Mer om min ngt okonventionella familj senare) när vi skulle på kalas. Vi spenderade förmiddagen med Shakira locktången (som jag ska sno nästa gång jag hälsar på) och dansade till High School Musical 2 soundtracket. Sharpay är ngt av vår piff-förebild.

Idoler

Ni vet den här frågan, om ni fick träffa en enda person - levande eller död - vem skulle ni välja?

Har ni något vettigt svar på den? Det är faktiskt inte så lätt. För 10 år sedan (okej 8) hade jag säkerligen studsat upp och ner och tjutit namnet på min dåvarande största pojkbandsfavvo, men ju äldre man blir och ju mer man inser att även de tvålfagra popkexen är vanliga människor (oerhört snygga sådana som behärskar konstycket att dansa i takt, men none the less människor)desto svårare blir det.

Jag menar, ska man visa värdsligt engagemang och engagera sig i att se till att träffa ngn form av ledare och påverka åt rätt håll (extremt okarakteriskt för mig och skulle dessutom orsaka mer onytta än nytta då jag är helt oinsatt) eller göra helt tvärtom och träffa det där uberkexet (typ han snyggingen i Lost) och se till att han förstod att det var faktiskt var meningen att det skulle vara vi två för alltid?

(paus medan vi drömmer oss kvar i tanken med Lostkexet)


Ibland får jag för mig att jag skulle vilja att träffa min farfar som befinner sig någonstans i Wales och aldrig har träffat varesig barn eller barnbarn. Jag vet faktiskt inte om ifall han vet att vi existerar. Men sen kommer jag på bättre tankar än att slösa min magiska träffönskning på någon som faktiskt kan hittas med hjälp av avancerat googlande.

Då kommer vi in på idoler, och de - liksom drömkex - ändras med tiden, då ens preferenser för vad som är beundrasvärt hela tiden förnyas.

Jag har två idoler. En levande - en död.

Den förstnämnda är Derren Brown. Jag tycker helt enkelt att han är ett geni. Att läsa människor, kunna manipiulera dem och använda det på sättet han gör är en konst. Fick jag så skulle jag praoa hos honom, se till att han lärde mig allt han kan. För han har ingen superkraft, han har bara lärt sig. Det är det som är så fascinerande, när andra använder konsten att läsa ngn till att försörja sig som mediokra illusionister eller siare tar han det steget längre och tvingar folk att ta ett steg tillbaka och se verkligheten för vad den är. Som sagt, jag beundrar honom något oerhört.


Den andra är Oscar Wilde, en avliden pjäsförfattare som personifierade dekadens. Den största anledningen till att jag idoliserar honom är hans förmåga att producera odödliga citat. Jag älskar nämligen att leta citat, kan sitta och surfa quotepedia i timmar i jakten på nya ord som förnyar perspektiv eller berättigar åsikter (min 21 åriga syster är likadan men hon tar det steget längre och tattuerar in sina guldkorn). Dessutom skadar det inte att han hade rykten om sig att vara karismatisk ut i fingerspetsarna.


Vem av dessa två jag skulle välja vet jag inte. För tillfället lutar det åt Derren (kanske kunde vi ta en drink med Mr Wilde efteråt?). Men fråga mig igen om fem år, eller egentligen, ett år, så får vi se.


Nu ska jag ägna mig åt annat. Lämnar er med ett av mina favoritcitat ur samligen.
(för att tvista till det är det dock inte Oscar Wilde utan Orson Welles som får äran)


"If you want a happy ending, that depends, of course, on where you stop your story."

Dagens sanning

Jag går igenom min gamla blogg (som förövrigt är ngt av ett litterärt mästerverk, ska ta mig i kragen och se till att denna når upp till samma nivå. Dock är det ett kvalitet versus kvantitet´s krig som måste avgöras)Hursomhelst så hittade jag denna seriestrip jag scannade in från Larsson (LÄS: en av världens bästa tidningar) för
ngt år sedan. Och än idag (idag som ngnsin faktiskt) är den brinnande aktuell.

Morning coffe

Såhär får vi vårt morgonkaffe i Trollbäcken.
Extremt trevligt. (för att inte nämna snyggt, praktiskt och fantastiskt)

Barnkalas om några timmar i Solberga (min yngsta lillasyster blir 6, de växer upp så fort! Snart är de tonåringar som jag ska langa persikosnaps till hela bunten.)



Eftersom regnet öser ned utanför är det obligatoriskt innemys så länge så jag tänkte krypa upp i soffan, se till att ngn tänder en brasa och sen ska jag spela Super Mario Galaxy på Wii i ett par timmar. Det ser ut att bli en kvalitésdag mina vänner.

I´m trying!

Det har varit vissa klagomål på mig angående mina så icke befintilga inlägg i denna blogg. Har ju tänkt en del på saken och vi är ju faktiskt två om det här. så med eller utan inspiration så SKA jag försöka blogga!
Börjar ju jävligt bra!
Idag (inatt) när jag kom hem efter jobbet (och några efter work drinkar) så hängde det en underbar röd hjärtballong på mitt dörrhandtag! Tänkte ju på en gång - Toppen blogg inlägg!!!!! så jag tog en fin och skarp bild med min telefon och gick nöjd in i lägenheten med vetskapen om att jag snart skulle skriva ett fint litet inlägg om hur söt min granne är som lämnar en hjärtballong på mitt dörrhandtag! ska bara hitta den där sladden som ska föra över min bild från telefon till dator, men den finns ju ingenstans. Ringer till jess för att fråga hur jag ska kunna få upp bilden ändå, men hon behagar tydligen inte att svara! Fattar hon inte att det är viktigt och konstruktivt när någon ringer vid halv fyra en lördagmorgon????